Sing out loud*
Många lika dana händelser får en att fundera på om man kanske borde lägga av. Ge upp, och kanske bara inse att de är så här.
Men om man sen har haft en av händelserna som varit bättre än dom förra, och den kommer igen... Är de fel att avvika från de vanliga mönstret och haka på igen?
Okej, mycket förvirrande jag vet.
Men de är även så de känns! Så jävla förvirrande!
Men jag har faktikst all anledning att vara arg på hela världen. För när någon ( detta gäller icke enbart killar, som är experter på att upprepa orden gång på gång) Lovar, att de är si och så, och inte alls på de sättet du uppfattat de, då tror du på de. För du vill tro. Du vill inte ta för givet att dom bryter sina löften. Även om de ofta händer.
Men de är faktikst även fel att man ska börja ta de för givet. Att ni bryter dom. För på så sätt släpper man aldrig någon nära inpå livet. Varken på ett vänskapligt eller ett kärleksfullt sätt. Och då blir de så, att dom som är dom falska, dom märker inte att du inte släpper in dom. Dom stannar kvar. Men dom som faktiskt menade vad dom sa, dom blir besvikna och ledsna, och funderar på varför du beter dig så som du gör. Så dom går.
Och där står du. Med endast ytliga förhållanden till omvärlden kvar.
Ack, sicket flyt.
Men de är ju just de. Att allt är så jävla krångligt. För när du tror på dom iallafall blir du sårad. Så skit är de med de.
Men de är väl så som alla säger.
Du måste hitta din egna livstil och dina egna värderingar i livet för att kunna hitta sådana som prioriterar, värderar och lever så som du själv gör.
Lika barn leka bäst? njae.
Och detta var också en sån där sjuk fundering jag fick när jag egentligen bara blev förbannad på en enda person.
Då fick resten sota för de också.
